Hittills är det varken slipade bröllopstal eller kärleken vid första blick som får det att tåras i ögonen. I stället är det ett samtal mellan far och son i enrum som etsar sig fast hos mig.
En ny säsong av SVT:s succéserie Gift vid första ögonkastet är igång. Hittills har vi tittare knappt hunnit bekanta oss med deltagarna, trots det har programmet rört vid en djupare nerv än vanligt. För mitt i realityformatets tillspetsade dramaturgi händer något som i alla fall får mig att stanna upp.
En av de personer som berör mig lite extra är Tobias. När Tobias, i det första avsnittet, bjuder hem familjen för att berätta om det stundande bröllopet och att det kommer ske med en främling så är det en viktig person som saknas vid middagsbordet – hans pappa.
Som tittare reagerar man kanske inte på hans frånvaro förrän senare i programmet. När Tobias i stället väljer att ringa honom för att berätta de glada nyheterna.
Det syns att Tobias är nervös och han bjuder försiktigt in sin far till den stora dagen. Pappans svar? Han ska besiktiga bilen samma dag.
Orden som formade Tobias Branning
Samtalet i sig gör ont som det är. Men pappans bortförklaring och brist på entusiasm blir en påminnelse om något mycket större. Tobias berättar om ett barndomsminne som etsat sig fast:
– När jag var kanske tio eller elva så vet jag att min pappa väldigt högt och tydligt säger: ’Skulle min son komma hem och säga att han är homosexuell, så skulle jag bara peka på dörren’.
Det här är ett uttalande som får stora konsekvenser. För Tobias blev pappans ord ett tecken på att han aldrig skulle kunna vara ärlig med sina känslor.
Men sen händer något. Tobias pappa verkar ta sitt förnuft till fånga och dyker trots allt upp på bröllopet. Och det är tur. För där möter han Tobias nye make Hampus och hans föräldrar, som beskrivs som de ”största HBTQI-supportrarna i världen”.
Plötsligt känns det som att Hampus med sin öppna famn och varma familj på något vis för Tobias och hans pappa närmare varandra. Åtminstone verkar det så. För när de två till slut sätter sig ner i ett samtal i enrum känns det som ett första steg mot förståelse.
– Vad ska du tycka när jag står där och gifter mig med en man, säger Tobias.
Han tillägger:
– För dig är det kanske inte så stort, men för mig att se att du är på något vis glad för min skull. Det betyder mycket för mig.
– Det förstår jag, ska du veta. Jag accepterar det, säger hans pappa.
– Jag vet att Daniel min bror har sagt att han tror inte att jag kommer bli helt lycklig förrän du och mamma kanske inte finns här längre. Och det är ju min största mardröm när jag får det samtalet att du inte finns här, eller att min mamma inte finns här, förklarar Tobias med gråten i halsen.
Tobias pappa flikar in…
– Jag förstår vad du menar. Men det här blir jättebra. Jag är glad för din skull ska du veta. Nu ska vi träffas på gemensamma middagar med alla bröder och respektive, säger hans pappa.
Han tillägger:
– Vi är lyckliga för din skull, jag och mamma. Överlyckliga. Du har träffat världens bästa kille ju. Jag önskar er all lycka i livet. Du, jag älskar dig gubben, det ska du veta.
När kamerorna fångar en pappa och son som försöker hitta tillbaka till varandra efter år av tystnad så blir ”Gift vid första ögonkastet” mer än bara pinsam dejtingreality.
Vi brukar fälla tårar när någon säger ”ja” vid altaret, när två blickar möts i slow motion, eller vid riktigt slipade bröllopstal. Men det här är något mer. När en far, kanske för första gången, förstår att alla har rätt att älska vem fan de vill och en son blir älskad för den han är. Det är då det bränner till.
LÄS MER:
