Claes Malmberg, 64, är högaktuell med dubbla teaterföreställningar.
På hemmaplan får han stöd av kärleken Hannah Alem Davidson, 36.
– Hon är en bra och klok person. Vi passar bra ihop, säger Malmberg till Nöjeslivet.
Claes Malmberg är högaktuell med dubbla föreställningar runtom i landet. På Kajskjul 8 i Göteborg kan publiken se honom och kollegan Sofie Lindberg i skräckkomedin ”Mysteriet Myrna Vep”. Malmberg medverkar också i Riksteaterns turnerande uppsättning av August Strindberg-klassikern ”Dödsdansen”. Där spelar Malmberg mot Pia Johansson och Mats Blomgren.
Claes Malmberg om kärleken till Hannah Alem Davidson
Och det är inte bara karriären som blomstrar för den folkkäre 64-åringen med rötter i Göteborg. Sedan en tid tillbaka har han också kunnat glädjas åt att ha träffats av Amors pilar. Han har en relation tillsammans med skådespelarkollegan Hannah Alem Davidson, 36. Paret höll relationen hemlig under en tid tag, men för ungefär ett år sen avslöjade Claes att det var Hannah som fångat hans hjärta.
För Nöjeslivet berättar Malmberg att han stormtrivs i relationen, men vill inte berätta alltför mycket privata detaljer.
– Jag tycker allt är bra. Egentligen vill jag inte gå så djupt in på det, men hon är en bra och klok person. Vi passar bra ihop och vi har trevligt och kul ihop. Så det är väl som alla relationer som funkar. Det funkar helt enkelt, säger Claes Malmberg till Nöjeslivet.
Sonen Nelson och dottern Perla i rampljuset
Ett annat stort glädjeämne i livet är förstås familjen. Claes har fem barn sedan tidigare relationer – och av dessa har två valt att försöka slå sig fram i rampljuset.
– Ja, jag tycker väl att vi har väl de problem som familjer har, men det är mestadels glädjeämnen. Det är ju bara att tacka och ta emot. Perla (Malmberg) har ju fått en karriär inom TikTok och allt vad det innebär och gjort en kometkarriär får man väl säga. Och det kan man vara stolt över. Min ena son, Nelson, har gått på Skara skolscen och försöker slå sig fram som skådespelare, säger Claes Malmberg och fortsätter:
– Det är en tuff bransch. Just nu är det kanske tuffaste läget som har varit att komma in som ny på teatern. Teatern lider ju av en tynande tillvaro, tyvärr, eftersom vi inte satsar på kulturen heller. Man drar ner på saker och ting. Då åker kulturen oftast.
Hur ser du på det?
– Jag tycker att det är en dubbelsidig sak. Jag tycker nog att om man tittar på i viss mån så får kulturen, och kanske framförallt institutionsteatrarna, sätta sig ner och fundera. Eftersom många av dem har väldigt svårt att nå sin publik, så är jag förvånad över att man inte i större omfattning ställer sig själv frågan och är mer engagerad i frågan. Varför kommer inte människor till teatern? Därför att de enda som kan försvara en teaterexistens är publiken. Och kommer inte de så är det väldigt lätt för någon som är emot till exempel statsunderstödd teater, att helt enkelt bara ta bort den. Därför att folk bryr sig inte, för de har ingen som helst relation till det.
Stenhårda kängan till teatern
Claes Malmberg menar att många gamla teatrar har mycket att lära av privatteaterscenen – och skickar nu en stenhård känga till instutitionsteatrarna.
– Jag kan tycka att det finns en snobbism inom institutionsteatern att hela tiden spela pjäser som enligt mitt förmenande kanske inte alltid är så jävla bra. Och framför allt som inte drar folk! Det måste vara lika allvarligt för en institutionsteater som inte drar folk som för en privatteater. För privatteatern går ju ändå förhållandevis bra, får man säga publikt och har gjort under många år. Sen kan man alltid diskutera kvalitativa saker, men det kan man ju göra även på institutionsteater. Men jag tycker att de är alldeles för ointresserade av publiken, säger Claes Malmberg.
Han menar att många teatrar som kämpar med vikande publikintäkter behöver bli bättre på att lyssna till sin publik – och erbjuda ett utbud som tilltalar svenska folket.
– Det är liksom inte ett samtalsämne överhuvudtaget de gånger jag har varit på institutionsteater. Att man har en intjäning som är så låg på institutionsteatrarna, för den intjäningen bygger ju på hur många människor som kommer och tittar. Om någon kräver att teatern ska gå från 11-procentig intjäning till tjugo så blir det ett jävla liv. Och jag menar, det är ju fortfarande en extremt låg siffra. Man binder ris åt egen rygg och det tycker jag är synd, säger Claes Malmberg.
Hyllar Eva Rydberg
På privatteatrarna har ju du och Eva Rydberg jobbat en del ihop. Hur är hon att jobba med?
– Det är jätteroligt, fantastiskt kul. Hon har ju det motsatta förhållandet till sin publik. Där kommer ju publiken och de tycker om att titta och de vill se. Det bygger ju bara på att de måste komma, annars kan hon inte spela. Och när de spelat i 30 år så är väl hon ett bra föredöme för vilken teater som helst att ta efter. Sen måste man inte spela de pjäserna hela tiden. Man kan spela olika pjäser. Men lik förbannat så måste man ju fundera på varför kommer folk för att se Eva Rydberg, och varför går de inte på Göteborgs stadsteater? Den frågan kan man ju ställa sig om man vill.
Ger du sonen Nelson några tips eller försöker du hålla dig borta från den biten?
– Jag håller mig borta så mycket jag kan. Jag tycker att det finns ingen anledning… Men sen om de frågar något kan jag väl hjälpa till lite grann. Men som med alla vägar så är de personliga, det vill säga att var och en människa väljer sin väg, säger Claes Malmberg.
Oron: ”Ingen bra utveckling”
Han ser med ett visst mått av oro på skådespelarbranschens utveckling.
– Den här branschen är extremt tuff att vara i, och framför allt nu i dag är det ju jättetufft. Det är många som har det extremt tufft bland skådespelare. Dels för att det finns väldigt många, men sen också att arbetstillfällena blir färre och färre. Det är ingen bra utveckling tycker jag. Sen behöver vi som håller på med det också fundera på vad det är vi gör och höja underhållningsvärdet i det vi gör. Alltså underhållning behöver inte vara att alla skrattar hela tiden. Jag menar ”Dödsdansen” är ingen skrattfest, men det är underhållande i meningen att upprätthålla publikens intresse under hela föreställningen och att folk är drabbade eller känner att de har haft en bra kväll och att de tyckte det var god underhållning och att vi gjorde det bra. Det är liksom en förutsättning för att de ska komma tillbaka överhuvudtaget.
LÄS MER:
