Han var textförfattaren som kunde sätta ord på sin bror Teds känslor.
Det var först många år senare som även Kenneth Gärdestad fick samma erkännande för hans konstnärskap.
När han sedan fördes till sin sista vila var det självklart för familjen att låta Kenneth få ta farväl – genom sin egen musik.
När vi talar om den svenska musikskatten finns det två bröder vi alltid måste nämna: Kenneth och Ted Gärdestad Den förstnämnda blev tonårsidol och älskad artist, medan Kenneth ofta hamnade i skymundan trots att han låg bakom de fantastiska låttexterna.
Men att stå där en bit bort från strålkastarljuset, var ingenting som Kenneth hade några problem med. Han var lycklig över att få se sin bror Ted briljera och höra sina texter få nytt liv.
– Jag befann mig på min egen måne när jag skrev texter till Teds musik, sade Kenneth en gång till Expressen.
Men Kenneths liv tog en helt ny vändning 22 juni 1997. Hans älskade bror, Ted Gärdestad tog sitt liv, endast 41 år gammal. Kvar lämnades Kenneth med en sorg och ett tomrum som aldrig någonsin fylldes.
– Att åka hem och berätta för vår mamma var värst. Men jag behövde ingenting säga. När hon öppnade dörren såg hon på mig att Ted var död. Hon tog mig bara i famn, har Kenneth berättat för SVD.
Startade stiftelse för att hedra Ted Gärdestads minne
Det var också i sorgen som Kenneth tog ett viktigt beslut. Han bestämde sig för att det skulle bli hans uppdrag att hålla broderns minne vid liv efter hans tragiska slut. Två år efter Teds stöd instiftade Kenneth tillsammans med Janne Schaffer, ett stipendie. Ted Gärdestadstipendiet blev namnet fram till Kenneths död 2018 då det istället bytte namn till Gärdestadstipendiet. Stiftelsen delas ut stipendiet vänder sig till unga oetablerade artister som framför och skriver pop- och vismusik på svenska.
Kenneth talade också ofta i intervjuer om vikten av att prata om psykisk ohälsa. Att tala om det Ted hade gått igenom hoppades han ge andra kunskap om sjukdomar och hur de kan påverka den som drabbas men även anhöriga.
– Jag själv kunde ingenting göra. Ted hade depressiva tillstånd i flera år och fick lugnande medicin. Men det var så oklart för familjen om det hjälpte eller stjälpte. Behövdes akut hjälp kunde vi få besked att tid fanns hos psykiatriker om tre till fyra veckor, annars fick vi kalla på polis. Bara en sån sak, att skicka polisen på sin bror – vem gör det? Vi i familjen levde med det tills det blev en outhärdlig situation, sa han till Expressen 2004.
Året efter, 2005 släppte också Kenneth boken ”Jag vill ha en egen måne” om sin brors liv och livsöde.
– Jag skriver med utgångspunkt från vad som hände Ted och vår familj, vilken belastning som sjukdomen var för både Ted och vår familj. Jag berättar i boken bland annat om hur det var att leva med sjukdomen. Schizofreni drabbar inte bara den sjuke utan också många människor runt omkring, sa han då.
Brann för att göra film om sin bror Ted
Men det fanns ett projekt kring sin bror som låg Kenneth extra varmt om hjärtat. 2018 kom filmen om Ted Gärdestad med Adam Pålsson i huvudrollen.
Projektet blev ett viktigt steg för Kenneth i arbetet med att föra minnet av sin bror vidare, och ge sin syn på hur det egentligen hade varit.
– Jag kan säga att det är någonting jag har arbetat för länge. Det har varit en sådan där önskedröm som jag har haft. Att få gestalta någonting som man tycker så mycket om. Och att på något sätt också få det repeterat för en. Det är spännande att se och förstå att musiken lever så pass mycket som den gör. Nu är jag en part i målet men den är faktiskt ganska bra, berättade Kenneth när han gästade ’Nyhetsmorgon’ i slutet av 2017.
– Jag ville ju få ut vår historia, jag gjorde andra försök också vid andra tillfällen då jag försökte få någon intresserad av att göra film om Ted, vi kände att det var dags.
Men det fanns några speciella personer som inte ville att filmen skulle bli av överhuvudtaget. Teds två barn, dottern Sara och sonen Marc ville stoppa projektet och menade att deras pappa inte hade önskat att få sitt liv på film.
”Vid två olika tillfällen klargjorde vi för musikförlaget Universal Publishing, som handhar pappas musikrättigheter, samt produktionsbolaget Stella Nova film, att vi som rättighetsinnehavare av musiken inte godkände användning av pappas musik för filmen”, skrev Sara i en debattartikel i DN.
Familjen var nöjd med filmen
Kenneth var däremot fast besluten om att filmen blev bra och att det var rätt beslut att låta den gå upp på bio.
– Vi satt här hela familjen och tittade igenom filmen och vi tyckte det var en bra film med ett förståeligt slut. De har gjort ett väldigt vackert slut som jag är mycket nöjd med. Det var den frågan jag brottades mest med. Hur fasen gör man slutet? sa Kenneth Gärdestad i en intervju med Hemmets och fortsatte:
– Jag ville ju att Ted skulle minnas för ljusa stunder, glada rop och härlighet. Inte för sin sjukdom. Han var en glad och positiv människa som så småningom fick svårt att stå emot inre röster som plågade honom. Men här upplever jag att Ted befinner sig i ljuset.
Att få klart filmen blev det sista stora projektet som Kenneth Gärdestad tog sig an. 2003 drabbades han av lymfom och fick senare även hudcancer. I februari 2018 gjorde han sitt sista stora offentliga framträdande på Grammisgalan.
Familjens fina gest i Kenneth Gärdestads dödsannons
3 mars nåddes svenska folket av beskedet att Kenneth Gärdestad somnat in, 69 år gammal. En tid senare publicerades stjärnans dödsannons där familjen skickade en vacker hälsning. I annonsen stod nämligen ett par bekanta rader med från klassikern ”För kärlekens skull”:
”Solen går upp så oskuldsfull och lyser på oss för kärlekens skull”.
I dödsannonsen uppmanade familjen dessutom alla att tänka på stiftelsen Ted Gärdestads minnesfond. Den 4 mars, bara drygt en månad efter Kenneths död fördes han till sin sista vila i Silverdals kapell i Sollentuna – samma plats som brodern Teds begravning hade ägt rum.
100 personer intog det vackra kapellet till tonerna av ”Jag vill ha en egen måne”. Kenneths vackra kista var vit och över den låg en banderoll med orden: ”älskad för evigt”.
Familjens tårar vid kistan
”Himlen är oskyldigt blå” spelades under begravningen av Janne Schaffer på gitarr. När ceremonin tog slut fick familjen chans att ta ett sista farväl av deras älskade Kenneth. Vid kistan fälldes många tårar, liksom i kyrkbänkarna och efter begravningen var sonen Christoffer Gärdestad märkbart berörd.
– Det finns ju en lättnad att kunna säga farväl, att se den kärlek som har funnits till honom. Se människorna som har betytt mycket för honom och som han har betytt mycket för komma samman, säger sonen Christoffer Gärdestad och fortsätter:
– Man kommer hit uppdämd med mycket känslor. Och så går man utlopp för det. Man går härifrån lättare i själen. För mig är det här inte ett avslut. Han kommer leva med mig länge.
I dag vilar Kenneth bredvid sin bror Ted samt storebror Kjell Gärdestad och föräldrarna Margit och Arne Gärdestad.
Läs mer:
- Familjens gripande önskan för Ted Gärdestads begravning
- Ted Gärdestads sista telefonsamtal med brodern Kenneth
