I avsnitt 37 tävlar deltagarna om ett värdefullt pris: ett samtal hem:
Aron Sjölund – som leder tävlingen med marginal – lyckas snubbla på målsnöret och bryter ihop fullständigt.
Nu ger Robinson-Aron en förklaring till känslorna i en intervju med Nöjeslivet.
– Jag tror faktiskt aldrig att jag har varit så ledsen, säger han.
Känslorna var på högvarv för deltagarna i ”Robinson”. Efter att ha varit på Filippinerna i över en månad presenterades priset i nästa tävling – ett samtal hem till familjen.
Flera av deltagarna poängterade vikten av att vinna. Kais Ghedamsi berättade att familjen var allt för honom och att hoppades få prata med sin pappa. David Grahn blev rörd när han berättade att han saknade sin flickvän som bor i Kenya – och Aron Sjölund förklarade att han längtade efter en kram från sin mamma och gärna ville ringa till henne.
Robinson-Aron bröt ihop efter tävlingen
Aron inledde dessutom starkast och hade ett långt försprång med bara sista momentet kvar. Men plötsligt gick Sophie Sörkvist om honom och tog hem segern. Medan hon firade föll Aron ihop till marken.
– Fan, det är så jävla nära, centimeter i från, säger en gråtande Aron samtidigt som han slår näven i sanden.
För Nöjeslivet berättar han nu vad det var som hände under tävlingen – och varför Aron, som inte visat så mycket känslor under säsongens gång, bröt ihop totalt.
– Jag tänkte liksom: ”Det är klart att jag kommer vinna.” Och det kändes som att jag hade gjort det – jag såg ju min familj framför mig. Det var verkligen så jag kände: ”Nu har jag vunnit.” Sen vet jag inte vad som hände… Sofie landade sina tre bollar så sjukt snabbt. Och när hon vann var det bara: ”Va? Får jag inte prata med dem?”, säger Aron och fortsätter:
– Jag hade redan tänkt att jag skulle få prata med familjen, och sen bara… togs det ifrån mig. Det var som att någon ryckte undan mattan under fötterna på mig. Förstår du? Det är inget mot Sofie, men det kändes bara så – och då rasade allt. Jag vet inte vad som hände.
Aron förklarar att han inte brukar bli så emotionell hemma och att han inte visste var han skulle ta vägen.
– Jag brukar inte gråta så mycket hemma, men där och då var man så nära sig själv. Det var bara ens egna känslor som fanns, och de blev så starka. Jag är inte alls särskilt emotionell som person. Här hemma brukar jag ha ganska lätt för att tänka rationellt, och det hade jag ju där också – till en början. Men jag har aldrig upplevt så starka känslor som jag gjorde just då. Jag kände inte igen mig själv, det var helt sjukt. När jag såg mig själv senare tänkte jag bara: ”Oj, vad var det där?” Men det var väl precis det som krävdes, säger Aron:
– Jag tror faktiskt aldrig att jag har varit så ledsen. Jag var helt vilse i mina känslor. Jag har aldrig känt så mycket på en gång som jag gjorde där och då – och det minns jag så starkt.
Robinson-Aron om stödet från David Grahn
När Aron föll ner på marken var lagkamraterna snabba med att springa fram och visa sitt stöd – särskilt David, som han från början haft svårt att hitta samspelet med. Men nu berättar Aron att det var just David som visade störst stöd av alla.
– Det var så fantastiskt på riktigt. Där och då var det mycket känslor och så. Men sen efter så blev det så att David, vi klickade inte alls i början – vi var typ motpoler med varandra – och han var den som tröstade mig mest av alla och det var så fint. Ja, han var nog den som var den största stöttepelaren.