1964 förändrades livet för all framtid för prinsessan Désirée när hon och friherre Niclas Silfverschiöld sa ja till varandra.
Tillsammans fick paret tre barn, men efter Niclas död ärvde bara enbart sonen allt.
I testamentet hade friherren uttryckt sin starka vilja att låta döttrarna stå utan något arv.
Som dotter till prinsessan Sibylla och arvprins Gustaf Adolf, växte prinsessan Désirée upp mitt i händelsernas centrum. Tillsammans med sina tre systrar och bror, följde hela svenska folket varje steg de tog redan från födsel. Och redan tidigt var det tydligt att prinsessan Désirées inte var intresserad av ett liv mitt i strålkastarljuset.
Men innan hennes liv tog en helt ny vändning 1964 i samband med sitt giftermål med friherre Niclas Silfverschiöld, hade prinsessan ett vanligt arbete. Prinsessan hade en förskollärarexamen och arbetade som förskollärare på Kungsholmen. I sitt bagage hade prinsessan även en textilexamen från Konstfack, skriver svenska kungahuset på sin hemsida.
Även om prinsessan trivdes utanför offentligheten, hade hon inget val när bröllopet skulle stå 5 juni 1964. Désirée tvingades utstå enorm uppmärksamhet. Desirée hade trots allt förälskat sig i friherre Niclas Silfverschiöld och bröllopet var förstås på allas läppar.
Bröllopet med prinsessan Désirée
Tidningen Arbetet rapporterade flitigt från ceremonin som hölls i Storkyrkan i Stockholm. 1200 personer fanns på plats och alla ville få ta del av den stora kärlekssagan. Även svenska folket kunde följa bröllopet i tv.
”Även om det nu var ett ”litet” bröllop och saknade furstlig pompa och ståt var det å andra sidan den perfekta ungflicksdrömmen om ett romantiskt sommarbröllop i stor stil. Så sommarglada färger i regnbågens fräschaste nyanser har inget kungligt-adligt bröllop någonsin förr kunnat lya med”, stod det i tidningen dagen efter ceremonin.
På plats fanns förstås prinsessans tre systrar och bror, kronprins Carl Gustaf som vår nuvarande kung var då. Désirée fick dock inte en dröm uppfylld. Hennes pappa, arvprins Gustaf Adolf hade gått bort 1947. Han fick därmed inte chansen att se någon av sina fem barn gifta sig.
Istället blev det farfar, Gustaf VI Adolf som fick föra prinsessan Desirée nerför altargången. Iklädd sin syster, prinsessan Birgittas bröllopsklänning sa Désirées ett rungande ja till sin Niclas. Men även om det var en kärleksfull tillställning innebar det också en stor förändring.
Fick en ny titel
Genom sitt giftermål med en icke-kunglig person förlorade prinsessan Désirée sin kungliga prinsesstitel. Hon fick dock fortsätta kalla sig prinsessan, utöver den nyvunna titel friherrinna, skriver Expressen.
Efter ceremonin höll farfar kungen ett varmt tal till sitt barnbarn och hennes nyblivna make.
”För dig, min kära Désirée betyder ju det steg du tog, då du idag stod brud i Stockholms ärevördiga Storkyrka, att du lämnar ditt gamla, kära hem, där du tillbringat din barndom och vuxit upp till en ung kvinna. Du inträder i helt nya förhållanden, du får en ny verksamhet och nya plikter. Det gäller då, att med gott mod och glatt intresse ärligt passa n sig i det nya livet som möter, utan att därför tappa bort sin egen personlighet, sina egna ideal. Med kännedom om din karaktär och inställning är jag övertygad om att detta kommer att gå lätt för dig. Och kom ihåg: med ärligt uppsåt, sunt förstånd och ett stänk av humor löser man vanligtvis även rätt besvärliga problem”.
Farfar kungen riktade även ett par väl valda ord till friherre Niclas Silfverschiöld.
”Kära Niclas, min kära sonhustru Sibylla och jag, hon som mor, jag som farfar, lägger idag vår mycket avhållna Désirées hand i din. Vi gör det med fullkomligt lugn, med fullkomligt förtroende, ty vi ser i dig en ärans man, en redig och plikttrogen människa. Bliv henne ett fast stöd, en god kamrat, en kärleksfull vän på livets bana. Hon kommer också, så tror jag, att bli dig till hjälp och stöd vid vården av det värdefulla stycke svensk mark, som blivit dig anförtrott och som det onekligen är ett stort ansvar att förvalta. Jag önskar dig lycka härvidlag”.
Livet utanför offentligheten
Bröllopet blev början på ett långt äktenskap. Under sina år som äkta makar välkomnade paret tre barn: Carl (född 1965), Christina Louise (född 1966) och Hélène (född 1968).
Efter bröllopet bosatte sig dessutom paret på Kobergs slott där Désirée bodde ända fram till sin död 21 januari 2026. Där kunde familjen leva ett liv långt ifrån strålkastarljuset. Där var prinsessan lycklig.
– Jag betraktar mig numera enbart som mor och maka och fäster ingen större vikt vid mitt prinsess-skap, sa Désirée till Svensk Damtidning 2008.
I samma intervju berättade prinsessan att hon var nöjd med sitt liv.
– Jag är lyckligt lottad. Att jag får vara frisk är jag verkligen tacksam för. Och så finns glädjen i barnen och barnbarnen. Jag älskar mina barnbarn och jag tror att de tycker om sin mormor eller farmor också, sa hon till Svensk Damtidning.
Désirée tyckte också det var viktigt att bli framställd på rätt sätt i tidningen, i samband med att prinsessan ställde upp på att bli intervjuad.
– Det får inte bli någon fjäskande artikel! Det kan bli ett rysligt fjäskande för kungahuset ibland. En del människor tycker det är jättefånigt, sa prinsessan Désirée.
Genom åren har Kobergs slott haft stor betydelse också för övriga i svenska kungafamiljen.
– Kungen är hos Désirée mycket, de har ju sin kungliga jakt där. Då är det Désirée som är värdinna för hela sällskapet och har övernattning på Koberg. Så de träffas då och har den traditionen gemensamt, har journalisten Barbro Hultman vittnat om i boken ”I den kungliga kulissen”.
Niclas Silfverschiölds död
Men den 11 april 2017 förändrades idyllen helt. Prinsessans älskade make Niclas Silfverschiöld hade somnat in, 82 år gammal. I ett uttalande berättade vår kung om den enorma sorgen efter sin svågers bortgång.
– Jag och min familj har med stor sorg tagit emot beskedet att friherre Niclas Silfverschiöld, prinsessan Désirées make, har gått ur tiden. Våra tankar går till prinsessan Désirée med familj, sa kungen i ett uttalande då.
Hovet gjorde också ett uttalande och Margareta Thorgren, informationschef vid hovet, berättade att Désirée vakat vid sin makes sida ända till slutet.
– Prinsessan Désirée med familj fanns vid hans sida när han gick bort.
En månad senare fördes Niclas Silfverschiöld till sin sista vila. I augusti samma år var det även klart kring friherrens sista vilja. I sitt testamente hade Silfverschiöld skrivit att han ville att hans son Carl, skulle bli ensam arvtagare till honom. Detta innebar att Niclas två andra barn Christina och Hélené fick ingenting av sin fars privata egendom, rapporterar Expressen.
Testamentet hade skrivits redan under 2003 och enligt fideikommiss är det ”praxis att den äldsta sonen ärver godset och att övriga barn inte får någonting”, skriver kvällstidningen.
Denna fideikommiss är idag avvecklad i Sverige. Detta i sin tur innebär att i samband med innehavarens död avvecklas fideikommisset. Äldsta sonen ärver därmed hälften av egendomen, medan den andra hälften ska fördelas enligt arvsrätten eller enligt testamentet.
Ville att sonen Carl skulle ärva allt
I sitt testamente var Silfverschiöld tydlig med att även den privata egendomen som inte omfattas av regler för fideikommiss, skulle enbart gå till sonen Carl. Friherren var tydlig: Carl skulle vara den enda arvtagaren.
”Min son Carl skall erhålla hela kvarlåtenskapen efter mig. Med detta förordnande har jag missgynnat mina döttrar Christina Louise och Hélène”, skriver Silfverschiöld enligt kvällstidningen.
Men döttrarna hamnade inte helt utanför. I sitt testamente skriver Silfverschiöld att de blivit kompenserade för detta genom prinsessan Désirée.
”Mina döttrar har emellertid blivit kompenserade härför i min hustrus denna dag upprättade testamente”, skriver han.
Hur döttrarna hade blivit kompenserade framgick inte. Via boutredningsmannen i dödsboet, Carl-Fredrik Herslow, gjorde familjen ett gemensamt uttalande om att syskonen var överens och att systrarna blivit kompenserade.
Enligt svensk lagstiftning kan man inte göra något av sina barn, bröstarvingar, arvslösa. Dock finns det en detalj som gör att detta ändå är möjligt.
Så länge inte någon av bröstarvingarna misstycker eller väljer att testamentet ska jämkas eller klandras uppfylls alltså den avlidna personens sista vilja i testamentet.
– Då har mamman förfoganderätt över all kvarlåtenskap för det ena barnets räkning tills hon avlider, säger Sanna Bergenheim, advokat med inriktning på familjerätt vid Nichols & Co Advokatbyrå, som uttalar sig generellt om arvsrätt i Sverige.
Läs mer:
- Kung Gustaf VI Adolf lämnade enorm förmögenhet till sin familj
- Prinsessan Sibyllas sista gåva vid maken Gustaf Adolfs kista
